Otur i oturen (men ca 0,1% tur)
Måste bara berätta om min otursdag idag:
- Lite sådär smått halvzombie går jag upp och ska bara tvätta håret, då jag duschade kvällen innan (var ute och sprang för första ggn på en månad, pga av min långvariga halsfluss, och påföljande penicillinkur, i går kväll, ont i knävecken efter ett tag, tror det kan bero på allt trappspringande här: har 45 steg från köket/vardagsrummet, och 58 från källaren). Och jo, står där hukad över duschen, ska vrida på kallt vatten (för att det påstås vara bra när man ska skölja ur balsammet så jag gör det ibland). Så jag vrider i blindo, och lyckas jag då inte vrida åt fel håll? Jo men visst, 60 gradigt vatten sprutar på min hårbotten, och jag bränner såklart hårbotten.
- Sen när när jag kommer till köket, jo men då hade både jag o Fredrik glömt att sätta på diskmaskinen, så jag måste ställa mig o diska en massa, sen kommer Nathalie o säger att Fredrik råkat stänga av alarmet så särskilt hon hade brottom.
- Efter frukosten ska jag hjälpa Hanna o klä sig, är hon då snäll och till lags? Nej hon vill då inte klä på sig, så jag måste lirka med henne länge innan jag får med mig henne.
- När jag sen ska iväg till inskrivningen till franska kursen, (är ute i mkt god tid, för det ska vara svårt att hitta) ber jag Nathalie läsa, (hon slutade till lunch idag) bekräftningsmailet på franska försäkerhetsskull om jag missat ngt viktigt. Vilket jag såklart hade. Man skulle tydligen skriva ut ett formulär och fylla i, så Nathalie sätter sig vid datorn och ska skriva ut, men då fungerar ju inte deras nät till skrivaren, dokumentet kommer inte fram! Så jag, som börjar få ont om tid måste sticka utan det.
- Iväg åker jag med spårvagnen, och det går ju, som ett undantag som bekräftar regeln för denna dag bra. Men sen var det ju den lilla detaljen att hitta detta ställe. Först får jag hjälp av ngra belgare som kan engelska, en av dem visar sig var på väg åt det hållet och följer mig en bit, sen hittar jag några studenter som försöker förklara utifrån min printscreen av google maps, (för jag har inget mobiltinternet här i Belgien ju) och tydligen är jag på andra sidan campus (och det är inte så litet direkt). Jag går och går, och misstänker utifrån kartan att jag har gått för långt så jag frågar en man (med synlig tupé, visste att det fortfarande brukades) men som såg ut som en snäll lärare, (tydligen var han ursprunglingen från iran), och han visade mig vägen. Men det visade sig vara vägen till ett ställe som likande det i det franska campuset, detta var alltså den flandriska delen av universitet. Jaha då var det bara att gå tbx, jag haffar en annan, denna med afrikanskt ursprung (möter alltså folk från världens alla hörn under tiden), han följer mig hela vägen till dit han tror jag ska, han går ett annat håll än iranaren, så det verkar ju bra. Men självklart går han oxå till den flandriska delen! Nu är jag försenad, och skolan hade noga uttryckt vikten av att var i tid. Jag har panik, och gråt som jag får tränga undan. Men denne vänlige man ger sig inte, och hjälper mig att hitta den rätta byggnaden. En kvart försenad anländer jag. Men det var tydligen inga problem(, som ett ljus i mörkret,) för de hade inte börjat än och formuläret som jag inte hade med mig kunde hon skriva på plats.
- Sittandes i rätt klassrum kommer hon som håller i provet in, och hon frågar om det är några som är helt nybörjare, då behövde man inte göra hela pappret, alltså fick de som var det inte alla papper. Sen sa hon att när tiden gått ut, elr när man är färdig sitter hon och en till utanför och ska förhöra en oralt. Jag frågar, trött och fortfarande stressad var hon menade, på engelska, (ska tilläggas att jag pratat engelska med alla som jag bett om vägen) och hon tittar mkt kritiskt/skeptiskt på mig, "Är du säker att du inte är debutant oxå?" Och jag får allas blickar på mig, följdaktningen blir jag högröd, men jag får iallafall göra hela provet.
- Efter provet är jag fortfarande nervös, så jag hakar upp mig mkt när jag ska prata.
Men men , som ett annat ljus i mörkret är mannen, han som tar hand om ens uppgifter o.d. efter man fått resultatet, mkt trevlig och uppmuntrande. - Glad går jag iväg o tänker att nej nu blir det väl ändå bara bättre då, ser en liten mataffär innan spårvagnen och tänker att jag ska köpa mig en mörk chokladkaka som belöning. Men har dem vanlig 70 % choklad, nej, bara med apelsinsmak! Jag går mot språvagnen och upptäcker att jag har ett tredje stort svullet myggbett på min arm (är allergisk,o hade innan bara två).
- Till sist, men då efter spårvagnen, hittar jag en annan mataffär som till min stora lycka har min önskade choklad.
- Sedan på kvällen har livet tett sig relativt normalt, och mumsande på min chokladkaka hoppas jag att min otur är slut för denna ggn! (Fick ju skriva in mig ändå, fick de lektionstider jag ville ha, mötte trevliga tillmötesgående människor påvägen och fick ju min chokladkaka till sist! Slutet gott, allting gott! (nästan iaf))
Kommentarer
Trackback