EU:antitrafficking day, o lite belgisk hockey.
Igår var det EU:s antitrafficking day, dvs tema: bekämpa människohandeln ivärlden.
Vi var några aupairer som hade fått möjligheten att vara med på en filmvisning om en nyligen gjord dokumentärfilm som berör detta ämnet.
Det var inte endast filmvisning dock, utan vår EU kommissionär Cecilia Malström, skaparen av filmen: amerikanen Robert Bilheimer och en av belgiens ministrar var där för tal och även diskution.
Vi var några aupairer som hade fått möjligheten att vara med på en filmvisning om en nyligen gjord dokumentärfilm som berör detta ämnet.
Det var inte endast filmvisning dock, utan vår EU kommissionär Cecilia Malström, skaparen av filmen: amerikanen Robert Bilheimer och en av belgiens ministrar var där för tal och även diskution.
Efteråt var det en mottagning, vilket vi inte riktigt förstått innan. Men det bjöds på mouserrat vin, vanligt vin, och "vandrande bord". Servitriser kom och med små brickor fyllda med en massa utsökta delikateser. Bla ngn Laxmousse, olika saker med skaldjursröror, kyckling med gnocchi, svamp och tryffelsås, ngn slags vårrullsliknadne sak, ngn färskpasta rulle. Ja, helt enkelt all god mat serverades i små portioner. Mkt mkt Gott! O det bjöds ju självklart på dessert oxå ;-)
Men filmen, " Not my life" (http://notmylife.org/) vi såg var ju huvudsaken i det hela. Och den berörde, men som alltid med sådanahär saker får jag en känsla av hopplöshet, världen och människorna i den är fruktansvärda. punkt. Även fast filmen försökte inge hopp, känns allt för ogreppbart. Men då sa de några kloka saker:
Men filmen, " Not my life" (http://notmylife.org/) vi såg var ju huvudsaken i det hela. Och den berörde, men som alltid med sådanahär saker får jag en känsla av hopplöshet, världen och människorna i den är fruktansvärda. punkt. Även fast filmen försökte inge hopp, känns allt för ogreppbart. Men då sa de några kloka saker:
Cecilia Malmström:
This will continue as long as there is a demand, as long as there is a demand there will allways be a supply. We have to stop the demand.
Bilheimer: One of the reasons for way this is still going on, is because there is no movement. When a movement starts things will start to change. You young people (Ja vi var några unga, bland alla mer erfarna i sammanhanget från EU, och andra orginisationer) has the possibilities, use your smartphones, spread the word, use all the socialnetworks to start a movement.
Så berättade han om hur han varit med manifestationer med Martin Luther King, och hörde hans tal. Han sa: I was there, I took part. We were there. Han menar att det gör så mycket att bara sprida det, prata om det, göra alla medvetna, få hela samhället att tillsammans vill bekämpa det. Det har lyckats med tex då apartheid, och billigare medecin för aidssjuka, så det kan göras igen.
Så berättade han om hur han varit med manifestationer med Martin Luther King, och hörde hans tal. Han sa: I was there, I took part. We were there. Han menar att det gör så mycket att bara sprida det, prata om det, göra alla medvetna, få hela samhället att tillsammans vill bekämpa det. Det har lyckats med tex då apartheid, och billigare medecin för aidssjuka, så det kan göras igen.
Kändes lite storslaget alltihop, typiskt amerikanskt, men sen, så rätt han har.
Jag tog inga bilder igår, men Anna och Lousie tog, så "snodde" deras. Vi Pratade lite med Cecila Malmström, vart rätt informellt, tydligen (hade jag helt missat), är en av aupairerna i "ung i Bryssel"-gruppen just au pair för Malmström.
Efteråt satte vi oss och tog en drink på en bar i närheten. Sara, jag Lousie, Ebba och Anna. En väldigt bra kväll. Minst sagt.
Och så idag fick jag var stand-in som hockeymorsa och kolla på när Emile spelade den belgiska varianten av hockey.
Och ja, precis som de som spelar fotboll och anan lagsport i denna åldern har de en tendens att springa i en liten klunga tillsammans... En tränare från vardera lag dömer tillsammans, så de springer runt med klungan och dömer och coachar samtidigt, lite komiskt kan tyckas stundtals...
Rock och jamsession på Delirium
Torsdagkväll:
Chimay Bleu och Trapisteöl med Paula och Ebba ( Ja, även Ebba dricker den goda belgiska ölen!)
.
Sedan:
Rock och jamsession, som det nu kallades på, Delerium. Olika spelade och sjöng, vart allt från gamla rocklåtar av pink floyd, till raggae.
Vi vart där med gänget från franskakursen, en rysk tjej som vi träffade där (längst till vänster på bilden), hade en polaroid kamera, som det togs bilder med!
Chaumont Gistoux och lite "ooo,Waterloo, where Napoleon did surrender.."
Helgen, eller eller slutet av denna veckan, började inte bra!
Det är svåra tider, plus att i torsdags, efter intensivpasset, kände jag helt plötsligt att det gjorde förfärligt ont när jag böjde mig ner...
Men jaa... jag skulle ju snart hämta barnen på skolan så jag fortsatte som vanligt. Men det blev inte bättre utan snarare värre...
Hela torsdagskvällen och fredagen förblev jag liggande i min säng, det gjorde helt enkelt för ont att resa sig och gå mer än abslout nödvändigt. Och detta ställde till det en hel del för vardagen här i Bryssel, men visst, man är inte mer än en människa.
Hela torsdagskvällen och fredagen förblev jag liggande i min säng, det gjorde helt enkelt för ont att resa sig och gå mer än abslout nödvändigt. Och detta ställde till det en hel del för vardagen här i Bryssel, men visst, man är inte mer än en människa.
På fredagskvällen besökte jag dock en Ostéopathe, typ kiropraktor, och ja, han sa direkt inte vad det var, så har fortfarande ingen aning om varken den egentliga orsaken och vad som har egentligen har hänt med min rygg... Men jag har sakteligen blivit bättre, och nu kan jag gå utan smärta, (det är tom skönt), och sitta i en särskild ställning utan smärta, så det tar sig...
Och min fysiska smärta (detta låter dramatiskt) är sådan petitess om ser till annan sorg här i livet, så färdig gnällt för denna gång!
I går, Lördag, åkte jag ut till Chaumont Gistoux, och mina fina vänner där!
Otroligt skönt att komma dit, blir alltid så väl omhändertagen (skönt att bli omhändertagen istället för att ta hand om andra som omväxling). Det är som att komma till ett hotell. På kvällen får jag god kvällsmat, och belgisk våffla till dessert (tro det eller ej, men har faktiskt inte ätit en enda belgisk våffla här i Belgien förrän nu!). Får en Skön dubbelsäng med massa kuddar helt för mig själv.
När jag vaknar vankas det frukost med färskpressad apelsinjuice, kokt ägg, kaffe, yogurt, croissanter, med marmelad eller chokladpålägg om så önskas!
(Till lunch får jag hemmabakade Petits Choux som efterrätt.)
Jag blir då verkligen bortkämd.
Petits Choux (gjorda av Fredrique et Stephane): Dessa är dem som vi lämnade kvar till Stephane, som jobbade idag under lunchen.
Sen dämpas min saknad något av Tessie och Nisse där hemma. För här finns det gott om hundar (och katter), försökte mig på att dokumentera några ut av dem, men de ville ej vara stilla...
Min favorit, Terrie, mkt snäll och gosig, men mkt skygg mot främlingar (och tydligen mobilkamera) pga av hans förra ägare som behandlade honom mkt illa.
O så lilla channel, chamerande lilla channel, hoppar upp i ens knä vare sig man vill det eller inte...
Anne-Mette och jag tog en tur till Waterloo, för en marknad. Men turen blev kort då det vart väldans så blåsigt och ruggit ute.
Monument vid Waterloo.
Innan jag skulle bli avlämnad i Bryssel besökte Fredrique, Maureen, Anne-Mette och jag en hantverkarmarknad, som turligt nog tog plats inomhus.
Ett hjärtligt tack till er mina kära vänner (Anne-Mette, Fredrique, Stephane et Maureen)
För att ni tar så väl hand om mig i Chaumont Gistoux!
Et merci Fredrique. Tu es toujours cordiale, et trés gentil!
Et Maureen, pour le beau dessin!
Et Maureen, pour le beau dessin!
Pattisserie Paul, Nuit Blanche, Parisare och vintagemarknad
Lördagen var tillskillnad från alla andra dagar den senaste tiden (18-19 grader och sol) ngt ruggigare, så Ebba och jag hamnade på ett ja, utsökt fik i centrum (Paul), och ett av de få pattisserierna som man kan sitta ner på överhuvudtaget och dessutom i en trevlig miljö.
(Som seden brukar tog Ebba varmchoklad och jag Cappuccino,och Vi båda tog varsin citron tartelle, plud att Ebba testa ngn annan slags bulle som jag ej minns namnet på.)
Några av alla vackert (åtminstone roligt) målade väggar!
Och så på kvällen var det ett slags evenmang som kallades Nuit Blanche. Grattis fick man gå runt om i Brussels centrum som man ville och kolla/ lyssna på olika installtioner och framträdanen, (temporär konst) . Vi hann med att både kolla på ngn modernare dansform, en teaterföreställning, lyssna klassisk musik i en kyrka, lite opera med en tvist, en snabbspolning på historien om Bryssel och kolla på alla möjliga konstinstallationer, stora som små! Ett helt fenomenalt arrangemang!
En cool liten tjej som stod och dansade själv till musiken.
För att hitta varje liten grej var en stor vit lampa utplacerad vid vardera "attraktion".
När vi dansade mot slutet träffade vi på ett gäng från Paris, studerande arkitektur tydligen, varav en av tjejerna studerade här i Bryssel under ett år.
Supertrevliga, och vi pratade en blandning mellan Engelska och Franska (vi är inte flytande i franska (än) och de är har en bit kvar att lära innan de kan flytande engelska också):
En av dem skulle försöka säga vad han gjorde (han var den enda som inte studerade arkitektur):
"Gwasbowarwrw" och " glawsbwoware" repeterade han om igen, och vi förstod ingenting, tillsist sa en av de andra "Glasblower". Dvs glasblåsare.
Språk är väl inte dirket deras grej överhuvudtaget:
En annan hade studerat ett halvår i Sverige, och när han skulle visa upp sina svenska språkkunskaper sa han:
"Schmulti Multi", med ngt som nästan lät som tysk brytning, samtidigt som han skakade vinkande på hämderna.
Vi vart helt oförstående och tillsist sa han "Bon Appetit". Det han alltså menade var: "Smaklig Måltid", vart han har fått dem vinkande händerna ifrån vet vi ej.
Han ena har pannlampa på sig på dessa bildern, den satt han på sig för att hjälpa till att få mer ljuse till Ebbas annaloga kamera, så nej, han gick inte runt med den hela kvällen.)
Dessvärre kommer vi nog aldrig att se eller att höra ifrån dessa igen. De var bara här över helgen ( förutom då hon som studerade här'), och när Ebba och Jag var tvungna att hinna med nattbussen hem blev det ett snabbt adjö. Så det enda vettiga informaionen vi vet om varandra är våra förnamn, och att vi kommer från Svergie men bor här, och att de studerar arkitektur i Paris. Visst kan man söka rätt så effektivt med dagens teknik, men jag sllår vad om att det finns hundratals (om än tusentals) som heter Joanthan och Louis i Paris med sina dryga tio miljoner invånare. Ödets ironi, men kvällen vart likväl perfekt iallafall!
Söndagen: Besökte en vintagemarknad vid Börsen!
Back to 70's med Musée du Costume et de la Dentelle
I Fredags vart det dags för museeum igen (efter att de besöken har liggat på is ett tag). Vi besökte konfektions museet här i Bryssel, som hade en utställning med alla de olika 70-tals kläderna...
Från Hippe till Disco.
Ebbas och min gemensamma konst!
Och sen skulle Ebba testa min kamera... (med ljuse osv, annars tar hon vanligtvis superfina bilder med sin annaloga kamera!)
Det var ju kanelbullens dag också i fredags, vi mötte upp några aupairer i svenska kyrkan efteråt, där de sålde hemmagjorda kanelbullar. Mkt Goda!
Det här en del av min vardag (ngra utav de bättre delarna) underveckorna: En cappuccino efter träningspass (tis- o tordagar) med Ebba och sedan franska böckerna när Ebba måste sticka och innan jag måste hämta barnen.
Sedan lite gammal hederlig byggnation av Lego (Duplo)
.