Fredagspiquenique
Igår firade Ebba o Jag den kommande helgen med pique nique i Parc du Cinquanteniaire: (i Fredag)
Ebba smakar konstiga, (ngn fårost som eg skulle):
Och jag mozarella och brieost:
Måste bara visa våra foton till våra abonnemang till kollektivtrafiken..., vi är inte så fotogenetiska:
indiskt och Grande Place
Ebba och Jag gjorde onsdag till lillördag.
Valet föll på en indisk restaurang, då Ebba älskar indiskt. Det var i ett område nära metro stationen (la) bourse, (bourse= börs, alltså ligger även börsen där) med många bra olika sorters restauranger o barer.
Kanske inte världens fancy-aste skylt, men gott var det likväl.
vet inte riktigt vad det vi åt heter, då vi beställde in lite smått o gott, o Ebba visste vad det var.
Och vi fortsätter med ölen, Ebba börjar så smått... vänja sig, hon tkr inte att det är äckligt längre...
Och så fick det bli lite turistbilder, när vi sitter ute i den sköna sensommarkvällen.
Grande Place (med området runtomkring) låg inte allt för långt i från, så vi traska dit. Ebba hade aldrig varit där, och det är otroligt fint i mörkret (brysselborna själv besöker inte allt för ofta detta område, då det är väldigt "turistigt", men man kan förstå varför det blivit det).
(Ja, det är en av alla chokladbutiker, o det är troligtvis ngn chokladask jag står och trånar efter.)
Vi avslutade med en varsin frozenyogurt sittandes på Grand Place.
(När vi satt där hände det lustigaste; ett gäng börjar jubla åt ngt, och fler och fler börjar falla in, så tillsist jublar hela torget (Väldigt härlig/häftig upplevelse). När det väl lagt sig så visste ingen vad dem egentligen jublat åt, men likväl glada åt att ha fått jubla lite i allmän glädje.)
(Vi fattade inte varför det stod "Chili" box när de sålde frozenyogurt, inna vi läste lite nogrannare...)
Alla dessa parker
Hanns med en liten park idag, vars namn inte står med på kartan:
(Ikväll ska jag o Ebba ut o äta!)
Je veux courir! Och så sprang hon runt runt fontänen som stod stilla.
Då var vi två!
Mot Parc du Cinquantenaire, triumfbågen, solnedgång, hallonöl (ska försöka börja vänja ebba vid öl här i Belgien),nötter, oliver och fetaost, samt lite choklad på en kant.
Obeskrivligt välbehövligt!
2:a dagen med Hanna
Idag ville inte Hanna gå till någon park (!). Så det fick bli en massa annat...
Målning
Lera
"Cette grande étoile (stjärnan) est maman, et la petite, c'est moi!"
En elefant, påminns om mormor o morfars hus med alla elefanter när jag gör den.
"C'est quoi, ca?", frågar Hanna när jag håller på att ta fotona, som hon alltid brukar göra när hon undrar vad något är, eller vad man håller på med. Så jag visar henne mobilkameran, och jag vänder till den andra kameran så att hon kan se sig själv:
"Bonjour" säger hon och vinkar, o vill att jag ska ta foton, så det slutar med en serie egobilder på oss.
Efter middag skulle sova, så jag läser för henne i vanlig ordning, o lämnar henne. Men när jag ska kolla henne efter dryga timmen visar det sig att hon inte alls har sovit sin "siesta".
Men efter mellanmål, dans till radion, massa pussel, massa läsning märker jag att hon ligger helt stilla för ovanlighetens skull när jag läser, så nu ligger hon i soffan och tar sin välbehövliga tupplur, dock ngt försent!
En glad nyhet för mig, ikväll ska jag träffa Fröken Hammer!!!
Sista veckan innan Belgiska skolan börjar
Park, med lilla Hanna kan man aldrig få nog av lekparker:
(Bara Hanna att passa på dagarna denna sista vecka av heldagsbarnpassning)
Med la tartine (mackan) i högsta hugg, och dockan på ryggen är allt på sin plats!
Tittut! CouCou!
Mot ljuset!
Brev
Skickar man brev till mig får man brev tbx:
Musée 2, des Sciences Naturelles
Muséum des Sciences Naturelles:
I fredags vart det sista heldagen med alla tre barnen, och dagen till ära skulle vi besöka det naturvetenskaplig muséet, lite snabbt översatt. Dinosaurier och stora blåvalssklett var höjdpunkterna. Faktum är att dinusaurierna faktsikt hittades just här i Belgien när de skulle gräva i en gruva.
Oturen förföljer mig dock ngt, det var inte lätt att hitta dit, pga av att jag råkar ut för både provisoriska busstopp, (de testar nya turer), som inte står med på den vanliga stationskartan, och upphörandet av busstop, pga av vägarbeten... Jag var väl inte på mitt bästa humör inombords när jag bärandes på en treåring (ont i fötterna hade hon), i kvav hetta, försökte hålla koll på två pojkar, samtidigt som jag försökte lokalisera mig och prata med Pappan i telefon... Men tillsist fann vi det, till barnens stora lycka, och min orehörda lättnat.
De små arkeologerna
1:a muséet i Bryssel för i år
Besökte det här stället idag på min lediga eftermiddag (som jag oväntat fick, då denna vecka består av mkt barnpassning), måste ju börja utforskandet av staden! (Ligger bredvid triumfbågen, parc du cinquantenaire). Tog foto på färger/utsmyckningar som tilltalade mig, vart lite halvsuddiga/lustiga bilder, men likväl.
Indian skor: observera den fina Gula färgen
Skor från sydostasien: jo visst, folk undrar hur man kan gå i klackaskor, men jag undrar hur de kunde överleva i dessa, små, och framförallt supersmala (bilden kanske visar det dåligt) skor. Även en person med smala fötter skulle ha svårt att få ner foten i dessa. För mig med relativt breda fötter och storlek 40-41, är jag ytterst tacksam över att jag inte levde då, där de avgudade små smala fötter till den grad att de förvrängde fötterna på kuppen!
Allmänt tjusiga skinhandskar, dock grova, elr ja, det jag är mest fascinerad över hur de lyckades sy dit de minismå pärlorna med sådan precision i det tjocka grova skinet med en simpel och grov bennål?
Nyanser av Gult
Detta är då inte ett muséeföremål, utan den otroligt fina "lycka-till-i-Bryssel"-presenten som jag för tillfället bär med en av de finaste små lappar jag äger inuti. Jag fick den av mina fina vänner Emelie, Linn, Isabelle, och sist men inte minst Felicia!
Otur i oturen (men ca 0,1% tur)
Måste bara berätta om min otursdag idag:
- Lite sådär smått halvzombie går jag upp och ska bara tvätta håret, då jag duschade kvällen innan (var ute och sprang för första ggn på en månad, pga av min långvariga halsfluss, och påföljande penicillinkur, i går kväll, ont i knävecken efter ett tag, tror det kan bero på allt trappspringande här: har 45 steg från köket/vardagsrummet, och 58 från källaren). Och jo, står där hukad över duschen, ska vrida på kallt vatten (för att det påstås vara bra när man ska skölja ur balsammet så jag gör det ibland). Så jag vrider i blindo, och lyckas jag då inte vrida åt fel håll? Jo men visst, 60 gradigt vatten sprutar på min hårbotten, och jag bränner såklart hårbotten.
- Sen när när jag kommer till köket, jo men då hade både jag o Fredrik glömt att sätta på diskmaskinen, så jag måste ställa mig o diska en massa, sen kommer Nathalie o säger att Fredrik råkat stänga av alarmet så särskilt hon hade brottom.
- Efter frukosten ska jag hjälpa Hanna o klä sig, är hon då snäll och till lags? Nej hon vill då inte klä på sig, så jag måste lirka med henne länge innan jag får med mig henne.
- När jag sen ska iväg till inskrivningen till franska kursen, (är ute i mkt god tid, för det ska vara svårt att hitta) ber jag Nathalie läsa, (hon slutade till lunch idag) bekräftningsmailet på franska försäkerhetsskull om jag missat ngt viktigt. Vilket jag såklart hade. Man skulle tydligen skriva ut ett formulär och fylla i, så Nathalie sätter sig vid datorn och ska skriva ut, men då fungerar ju inte deras nät till skrivaren, dokumentet kommer inte fram! Så jag, som börjar få ont om tid måste sticka utan det.
- Iväg åker jag med spårvagnen, och det går ju, som ett undantag som bekräftar regeln för denna dag bra. Men sen var det ju den lilla detaljen att hitta detta ställe. Först får jag hjälp av ngra belgare som kan engelska, en av dem visar sig var på väg åt det hållet och följer mig en bit, sen hittar jag några studenter som försöker förklara utifrån min printscreen av google maps, (för jag har inget mobiltinternet här i Belgien ju) och tydligen är jag på andra sidan campus (och det är inte så litet direkt). Jag går och går, och misstänker utifrån kartan att jag har gått för långt så jag frågar en man (med synlig tupé, visste att det fortfarande brukades) men som såg ut som en snäll lärare, (tydligen var han ursprunglingen från iran), och han visade mig vägen. Men det visade sig vara vägen till ett ställe som likande det i det franska campuset, detta var alltså den flandriska delen av universitet. Jaha då var det bara att gå tbx, jag haffar en annan, denna med afrikanskt ursprung (möter alltså folk från världens alla hörn under tiden), han följer mig hela vägen till dit han tror jag ska, han går ett annat håll än iranaren, så det verkar ju bra. Men självklart går han oxå till den flandriska delen! Nu är jag försenad, och skolan hade noga uttryckt vikten av att var i tid. Jag har panik, och gråt som jag får tränga undan. Men denne vänlige man ger sig inte, och hjälper mig att hitta den rätta byggnaden. En kvart försenad anländer jag. Men det var tydligen inga problem(, som ett ljus i mörkret,) för de hade inte börjat än och formuläret som jag inte hade med mig kunde hon skriva på plats.
- Sittandes i rätt klassrum kommer hon som håller i provet in, och hon frågar om det är några som är helt nybörjare, då behövde man inte göra hela pappret, alltså fick de som var det inte alla papper. Sen sa hon att när tiden gått ut, elr när man är färdig sitter hon och en till utanför och ska förhöra en oralt. Jag frågar, trött och fortfarande stressad var hon menade, på engelska, (ska tilläggas att jag pratat engelska med alla som jag bett om vägen) och hon tittar mkt kritiskt/skeptiskt på mig, "Är du säker att du inte är debutant oxå?" Och jag får allas blickar på mig, följdaktningen blir jag högröd, men jag får iallafall göra hela provet.
- Efter provet är jag fortfarande nervös, så jag hakar upp mig mkt när jag ska prata.
Men men , som ett annat ljus i mörkret är mannen, han som tar hand om ens uppgifter o.d. efter man fått resultatet, mkt trevlig och uppmuntrande. - Glad går jag iväg o tänker att nej nu blir det väl ändå bara bättre då, ser en liten mataffär innan spårvagnen och tänker att jag ska köpa mig en mörk chokladkaka som belöning. Men har dem vanlig 70 % choklad, nej, bara med apelsinsmak! Jag går mot språvagnen och upptäcker att jag har ett tredje stort svullet myggbett på min arm (är allergisk,o hade innan bara två).
- Till sist, men då efter spårvagnen, hittar jag en annan mataffär som till min stora lycka har min önskade choklad.
- Sedan på kvällen har livet tett sig relativt normalt, och mumsande på min chokladkaka hoppas jag att min otur är slut för denna ggn! (Fick ju skriva in mig ändå, fick de lektionstider jag ville ha, mötte trevliga tillmötesgående människor påvägen och fick ju min chokladkaka till sist! Slutet gott, allting gott! (nästan iaf))
2 dagar 2 parker
Denna veckan och nästa vecka innebär mer "arbete" än vanligt för mig då föräldrarna har börjat jobba men barnen fortfarande har ledigt. Jag är helt färdig på kvällarna efter en hel dag med tre barn, och jag beundrar verkligen alla förskolefröknar därute! Och jag måste erkänna att jag längtar tills de börjar i skolan. (Även fast det verkligen har fungerat bra dessa dagarna hitills!) Då är jag ledig fram till 15:30, då de slutar skolan och det är endast några timmar om dagen jag ska ta hand om dem, och har annars dagen, och senare på kväll ledigt. Jag kommer att kunna ge dem mkt mer, vara mer effektiv, eller hur man ska uttrycka det, och så klart får jag mer tid åt mig själv, mina egna intressen (egot gör sig påmint), utforska Bryssel, (såklart tsm med en viss Ebba, och många andra).
Det är ju bara att erkänna att ställa om fokuset på tre barn (och hantera dem framförallt), istället för på en själv, och sina egna önskningar har varit mkt jobbigt stundtals, men nog lär man sig allt mkt! Det ligger ngt i den vanliga frasen: "Det som inte dödar härdar."
Parc Josaphat
(Den närmaste parken i förhållande till huset, besöks ofta!)
Parc du Cinquantenaire
Bryssles egen triumfbåge, här ligger även kungliga armémuseet och det kungliga konsthistoriska museet.
Borta från världen
I en vecka har jag inte haft någon internetanslutning, följdaktningen blir man helt bortkopplad från världen (att ringa/smsa hem till Sverige blir lite dyrt i längden). Kan kanske tyckas skönt, men när så mkt nytt händer skulle det varit skönt o få dela med sig av allt till sina vänner, dvs ha ngt som är som det brukar. Men så vart det inte denna gång, fast fint har det varit ändå! (om än lite uppochner med alla omställningar).
(Måste tillägga att när en viss Ebba också anländer till Bryssel så lär det bli en ännu så bättre tillvaro)
Lördag=Bröllop
(Borgerligt bröllop, ingen vigsel i kyrkan, så det var sk "mingel" och sedan en stor fin fyrarättersmiddag, dock var barnen mest intresserade av en hoppborg, och att leka i trädgården!)
Visade hur man kan förlänga sin näsa!
De Panne
(En belgisk kuststad, beläget vid franska gränsen. Nästintill hela den belgiska kustremsan ser förfärligt trist ut, med stora lägenhetskomplex, Belgien har inte så mkt kust till sin befolkning, så på 60-70-talet, bestämde man sig för att smälla upp stora komplex ut med strandkanten och riva i princip allt gammalt, så att alla, inte bara rika, skulle ha tillgång till landets kust. En fin tanke, men miljön är ju så gott som förstörd, för arkitekturen är långt ifrån den fagraste (grå enformiga byggnader, med endast kvantitet som måttstock) och inte har de tänkt på ngn enhetlig idé heller. Turligt nog har de skapat några naturreservat så att man kan få en känsla av hur det en gång i tiden såg ut!)
Flyga Drake
Naturreservatet
Cap le blanc nez et Cap le gris nez
(Tog en dagstur till Frankrike, i närheten Callais, så man kunde se Dovers vita klippor på andra sidan Engelska Kanalen.)
Ovan: Pappa o dotter
Nedan: Pojkarna
Första dagen
Tur är det verkligen att pappan är svensk, och att barnen förstår svenska mer eller mindre, för min franska är minst sagt ringrostig. Man tkr efter att ha läst alla franska kurser som går i den svenska skolan att man ändå skulle ha rätt bra koll på läget, men icke då. Det är så frustrerande att bara halvt förstå, (barnen pratar inte så mkt svenska, o mamman är ju fransktalande, även fast hon kan lite svenska), och behöva be dem ta det en gång till eller bara titta helt fövirrat och känna sig så smått dum i huvudet. Sen kan jag prata på rätt bra i vanliga fall, men att då knappt kunna uttrycka sig som man vill är ett stort hinder! Men som sagt det är mitt första dygn, folk med mindre förkunskaper har lärt sig flytande språk i mer främmande länder förr, så det kommer väl mer o mer efterhand antar jag.
Imorgon stundar det bröllop för mammans morbror och sedan bär det av till Belgiska kusten för en veckas semester i en stuga.
Ovan är förutom ett kort från parken, ett kort taget från mitt fönster i mitt "nya" rum.
Innan resan
Kaos i packningen, att ta med eller inte ta med? Det är frågan!
Idag ska jag ha packat det sista, och självklart blev jag getingstucken i knävecket igår och svullnaden har satt sig kring leden, så jag haltar runt som en annan krympling. Men nog om det. Det ordnar upp sig det med... förhoppningsvis...
En förklaring till de bilder som för tillfället syns på bloggen:
Bakgrundsbilden är en tavla av Claude Monet, en av de stora impressionisterna tillika en av mina favoritkonstnärer. J'adore les couleurs, dvs jag älskar (adore=avguda, älska väldigt mkt) färgerna.
Bilderna på headern är i från min förra vistelse i Bryssel, för två år sedan. (Då jag bodde hos vår vän Annemette).
Från vänster:
Tintin,ett barndomsminne, genialiskt avmålad på en annars tråkig grå fasad. Många ägare till alla dessa grå tråkiga husfasader i världen borde följa detta exempel. Världen skulle blivit en smula vackrare med massa fina målningar överallt.
Moules des frites, Belgiens nationalrätt, rätt och slätt musslor med pommes frites till, utsökt!
Old England, (Museum of Musical Instruments), en vacker byggnad av den kände art decoarkitekten Paul Saintenoy.
Idag ska jag ha packat det sista, och självklart blev jag getingstucken i knävecket igår och svullnaden har satt sig kring leden, så jag haltar runt som en annan krympling. Men nog om det. Det ordnar upp sig det med... förhoppningsvis...
En förklaring till de bilder som för tillfället syns på bloggen:
Bakgrundsbilden är en tavla av Claude Monet, en av de stora impressionisterna tillika en av mina favoritkonstnärer. J'adore les couleurs, dvs jag älskar (adore=avguda, älska väldigt mkt) färgerna.
Bilderna på headern är i från min förra vistelse i Bryssel, för två år sedan. (Då jag bodde hos vår vän Annemette).
Från vänster:
Tintin,ett barndomsminne, genialiskt avmålad på en annars tråkig grå fasad. Många ägare till alla dessa grå tråkiga husfasader i världen borde följa detta exempel. Världen skulle blivit en smula vackrare med massa fina målningar överallt.
Moules des frites, Belgiens nationalrätt, rätt och slätt musslor med pommes frites till, utsökt!
Old England, (Museum of Musical Instruments), en vacker byggnad av den kände art decoarkitekten Paul Saintenoy.
Manneken Pis, en symbol för Bryssel. Den kissande lilla pojken från början av 1600-talet är här helt avklädd, men ibland har han en dräkt, tex en sjömansdräkt som han hade när jag besökte Belgien för första gången, då jag var runt 1 år.
Nu: åter till packningen!
